Tiden räcker inte
Tiden räcker inte till
Snacka om att tiden rusar iväg. det har redan gått en hel vecka sedan jag skrev sist och jag vet knappt vart tiden tagit vägen. Jag skulle försöka lägga upp lite bilder förra helgen men det hann jag inte med.
Jag har påbörjat en utbildning i veckan så det har varit dagtid för mig hela veckan. Snacka om att det är jobbigt när man inte är van. Jag är varken van att sitta i skolbänken hela dagarna och framför allt inte jobba fem dagar i rad. Brukar vara 3 dagar i rad och sedan vila någon dag. Utbildningen jag börjat är för LKC (Läns Komunikations Centralen). Jag ska bli radiooperatör och svara på telefonsamtal och radioanrop samt skicka bilar på jobb. Ska bli riktigt kul. Är teoetisk utbildning även nästa vecka för att sedan göra två veckors praktig inne på LKC. Sedan kommer ytterliggare teoriveckor varvat med praktikveckor.
Agnes
Agnes stortrivs på dagis. Hon har knappt tid att säg hejdå på morgonen och vill knapp följa med hem på eftermiddagen. Enligt personalen på dagis funkar allt jäebra och i veckan har morfar Egon hämtat två dagar. Det gick också hur bra som helst.
Agnes är fortfarande lite snorig men hon halärt sig att fräsa när man ska torka hennes näsa. Det tycker jag är lite imponerande för en tjej på 1 år och 4 månader.
Agnes har börjat sova bättre igen. Det är också lättare att lägag henne på kvällarna. Vi tror att on varit inne i någon form av utvecklingsfas som nu börjar "gå över". Skönt att få sova på nätterna utan tt behöva gå upp och göra välling. Okj om man måste gå upp och ge henne snutten eller nappen men då somnar i alla fall jag m på någon minut så då gör det inte så mycket. Det mest jobbiga är att hon vaknar klockan sex varje morgon, som ett urverk.
Bilder
Agnes hittar på nya användningsområden för köksredskap.
Agnes gillar att gunga.
Agnes i blåbärsriset.
Tills nästa gång. Simma lugnt och njut av höstmörkret genom att mysa hemma framför en trevlig film eller liknande.
Snacka om att tiden rusar iväg. det har redan gått en hel vecka sedan jag skrev sist och jag vet knappt vart tiden tagit vägen. Jag skulle försöka lägga upp lite bilder förra helgen men det hann jag inte med.
Jag har påbörjat en utbildning i veckan så det har varit dagtid för mig hela veckan. Snacka om att det är jobbigt när man inte är van. Jag är varken van att sitta i skolbänken hela dagarna och framför allt inte jobba fem dagar i rad. Brukar vara 3 dagar i rad och sedan vila någon dag. Utbildningen jag börjat är för LKC (Läns Komunikations Centralen). Jag ska bli radiooperatör och svara på telefonsamtal och radioanrop samt skicka bilar på jobb. Ska bli riktigt kul. Är teoetisk utbildning även nästa vecka för att sedan göra två veckors praktig inne på LKC. Sedan kommer ytterliggare teoriveckor varvat med praktikveckor.
Agnes
Agnes stortrivs på dagis. Hon har knappt tid att säg hejdå på morgonen och vill knapp följa med hem på eftermiddagen. Enligt personalen på dagis funkar allt jäebra och i veckan har morfar Egon hämtat två dagar. Det gick också hur bra som helst.
Agnes är fortfarande lite snorig men hon halärt sig att fräsa när man ska torka hennes näsa. Det tycker jag är lite imponerande för en tjej på 1 år och 4 månader.
Agnes har börjat sova bättre igen. Det är också lättare att lägag henne på kvällarna. Vi tror att on varit inne i någon form av utvecklingsfas som nu börjar "gå över". Skönt att få sova på nätterna utan tt behöva gå upp och göra välling. Okj om man måste gå upp och ge henne snutten eller nappen men då somnar i alla fall jag m på någon minut så då gör det inte så mycket. Det mest jobbiga är att hon vaknar klockan sex varje morgon, som ett urverk.
Bilder
Agnes hittar på nya användningsområden för köksredskap.
Agnes gillar att gunga.
Agnes i blåbärsriset.
Tills nästa gång. Simma lugnt och njut av höstmörkret genom att mysa hemma framför en trevlig film eller liknande.
Kommentarer
Postat av: Farmor Elisabeth
Jag blir alldeles sjuk av längtan efter lilla prinsessan när jag ser bilderna. Men nu är det bara två veckor kvar tills jag får pussa på henne. Ska blir kul att få träffa mamma och pappa också förstås :-)
Trackback
