forstagangspappa

På tisdag får vi äntligen vårt underbara hus, så då börjar arbetet. Vi har beställt kakel och var och tittade på färg och bänkskivor idag. Så nästa helg ska vi fixa köket. Byta kakel, sätta upp täcktapeter som ska målas och byta bänkskivor. Det blir mycket jobb men äntligen kommer det vara värt jobbet när man äger boendet och man ska bo där i många år framöver.

I början på veckan därpå flyttar vi in så vi bor i huset när mamma kommer och ska hälsa på den 24:e. Hon och hennes kompis kommer till Sundsvall för att se Rod Stewarts spelning.

Är jag nervös?

En vän till frugan frågade idag om jag var nervös inför barnets nedkomst. Jag tror jag är mest nervös för själva förlossningen. Att stå där och igentligen inte kunna göra något medan ens älskling har ont kommer bli en pärs. Samtidigt kommer det bli det största och häftigaste man varit med om. Det är kanske den kombinationen som jag är nervös för.

Att sedan komma hem med en liten son eller dotter kommer givetvis bli jättekonstigt och helt galet men det tror jag kommer gå jättebra. Bara att hoppas på att man får ett frisk och någorlunda snällt barn. Själv var jag kolikbebis och det hoppas jag inte att mina barn ärver.

Jag ska bli pappa! Det blir mer och mer verkligt för varje dag som går.