Semester
Äntligen semester
Nu har jag till slut fått semester, därav att det var ett tag sedan jag skrev på bloggen. Sedan jag fick semester har vi inte varit hemma utan ute på resande fot.
Rikleåskäret
Agnes har varit på sin längsta resa hittills när vi åkte upp till hennes farmors sommarstuga i Rikleåskäret, 4 mil norr om Umeå. Där njöt vi av strålande sol och svalkande vindar från havet. Agnes fick äntligen träffa släktingar till mig som inte varit ner till Sundsvall och hälsat på.
Agnes njuter i gammelmoster Evas famn.
Agnes hos mina kusiner Pontus och Levina.
Lillebrorsan och hans fästmö (hon är det bror för ni är förlovade) var också uppe i Umeå och hälsade på. De kom ut till stugan och passade på att sola och bada. Inte för att det var jättevarmt i vattnet men kring 20 grader i alla fall. Jag badade faktiskt också men eftersom det är jag som är mästerfotografen finns inte det på bild.
Nu ska det bli spännande att se när dom gifter sig och skaffar barn. Dom sa att dom skulle vänta några år men man vet ju aldrig. De hade tittat på ett hus i Skövde som de var sugna på att köpa. Lite synd, hade varit roligt att ha dom lite närmare men det gäller ju att få jobb man trivs med och de verkar de ha fått där nere.
Gammelmorfar
Vi var och hälsade på min morfar som bor på sjukhem. Han är svårt sjuk i alzhiemers och parkinson. Det är jättetråkigt att se honom som han är nu. Jag kommer ihåg min morfar när han pysslade med sina bilar och gick på i princip all fotboll inom 5 mils radie. Han älskade verkligen fotboll. Vi kände i alla fall att vi var tvungen att åka dit så han fick träffa Agnes. Hur mycket han förstod att vi var där är omöjligt att veta men förhoppningsvis fanns det lite medvetande långt där inne.
MONSTER
Agnes fick en ny mobil till sin vagn. Det var en lila flodhäst som vi kallade monstret för det såg så rolig ut. Hon fulkomligt älskade den. Tack Jan. Hon kan verligen ligga och stirra helt förtrollad på den.
Efter några dagar i Umeå och Rikleåskäret bar det på söndagen av söderut mot Höga kusten och 80-års kalas.
Det får jag skriva om efter helgen för nu ska jag avbryta semester för att åka till Östersund och jobba på Storsjöyran.
Agnes
Agnes mår hur bra som helst och utvecklas i en rasande fart. Man märker verkligen att hon utvecklas. Nu har hon börjat se mönster. Hon kan ligga och titta som förtrollad på de svartvita mönstrena under sin lila flodhäst. Man märker också att man får en helt annan ögonkontakt med henne nu och hon kan börja le och jollra tillbaka när man pratar med henne.
Agnes, jag älskar dig och kommer sakna dig i helgen.
Nu har jag till slut fått semester, därav att det var ett tag sedan jag skrev på bloggen. Sedan jag fick semester har vi inte varit hemma utan ute på resande fot.
Rikleåskäret
Agnes har varit på sin längsta resa hittills när vi åkte upp till hennes farmors sommarstuga i Rikleåskäret, 4 mil norr om Umeå. Där njöt vi av strålande sol och svalkande vindar från havet. Agnes fick äntligen träffa släktingar till mig som inte varit ner till Sundsvall och hälsat på.
Agnes njuter i gammelmoster Evas famn.
Agnes hos mina kusiner Pontus och Levina.
Lillebrorsan och hans fästmö (hon är det bror för ni är förlovade) var också uppe i Umeå och hälsade på. De kom ut till stugan och passade på att sola och bada. Inte för att det var jättevarmt i vattnet men kring 20 grader i alla fall. Jag badade faktiskt också men eftersom det är jag som är mästerfotografen finns inte det på bild.
Nu ska det bli spännande att se när dom gifter sig och skaffar barn. Dom sa att dom skulle vänta några år men man vet ju aldrig. De hade tittat på ett hus i Skövde som de var sugna på att köpa. Lite synd, hade varit roligt att ha dom lite närmare men det gäller ju att få jobb man trivs med och de verkar de ha fått där nere.
Gammelmorfar
Vi var och hälsade på min morfar som bor på sjukhem. Han är svårt sjuk i alzhiemers och parkinson. Det är jättetråkigt att se honom som han är nu. Jag kommer ihåg min morfar när han pysslade med sina bilar och gick på i princip all fotboll inom 5 mils radie. Han älskade verkligen fotboll. Vi kände i alla fall att vi var tvungen att åka dit så han fick träffa Agnes. Hur mycket han förstod att vi var där är omöjligt att veta men förhoppningsvis fanns det lite medvetande långt där inne.
MONSTER
Agnes fick en ny mobil till sin vagn. Det var en lila flodhäst som vi kallade monstret för det såg så rolig ut. Hon fulkomligt älskade den. Tack Jan. Hon kan verligen ligga och stirra helt förtrollad på den.
Efter några dagar i Umeå och Rikleåskäret bar det på söndagen av söderut mot Höga kusten och 80-års kalas.
Det får jag skriva om efter helgen för nu ska jag avbryta semester för att åka till Östersund och jobba på Storsjöyran.
Agnes
Agnes mår hur bra som helst och utvecklas i en rasande fart. Man märker verkligen att hon utvecklas. Nu har hon börjat se mönster. Hon kan ligga och titta som förtrollad på de svartvita mönstrena under sin lila flodhäst. Man märker också att man får en helt annan ögonkontakt med henne nu och hon kan börja le och jollra tillbaka när man pratar med henne.
Agnes, jag älskar dig och kommer sakna dig i helgen.
Kommentarer
Postat av: Gammel-moster Eva
Inte har pappa alzhiemers.
Det är parkinson som gör att det är svårt att prata med honom.
Minnet är det inget fel på! :)
Trackback
